Efter allt som har hänt så är allt bara skit.

Ibland vill jag bara skrika rakt ut, så högt jag kan.

Jag har sett vilka min riktiga vänner är och jag har insett vad smärta är.

Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen.

Men jag går vidare och ser fram emot det positiva.

Jag mår som bäst när jag är med mina vänner, för då börjar jag inte tänka.

/Vicki